fullfartframat.blogg.se

Det har varit några intressanta men tunga föreläsningar de senaste dagarna. Igår hade vi föreläsningar från 8-17 om våld i nära relationer. Vi fick höra om flera hemska öden och se hemska bilder. Jag kände förtvivlan blandat med hopp.. Hopp om att i framtiden kunna göra någon skillnad för någon av alla dessa utsatta människor.
Efter en tuff skoldag var det trevligt att bästa J kom på middag. Jag bjöd henne på jordnötsmarinerad kyckling och semlor till efterrätt.. Grannie gjorde 32 st semlor i veckan på sitt vardagsrumbordet (eftersom hon inte har någon diskbänk och köksbordet är obehandlat)- inga konstigheter!

 

Imorse gav jag trombocyter (blodplättar). Det har jag gjort några gånger och det har aldrig varit några konstigheter men idag fick jag en ny och nervös sjuksköterska. När hon stack mig började det blöda vilket det aldrig har gjort förut. Efter ca 30 min med nålen i armen (hela proceduren tar ca 60 min) så började jag få riktigt ont och det kändes som att nålen sögs in i min arm, så obehagligt! De fick ta ut nålen och jag kände hur allt började snurra. Jag sa att jag inte mådde bra och de fick lägga mig ner. De ville fortsätta med proceduren på nästa arm men jag sa att jag inte ville fortsätta. Då tog de mitt blodtryck som visade sig vara jättelågt och jag fick dricka några ''droppar'' som skulle höja det. Jag fick ligga kvar i en halvtimme och efter att de hade kontrollerat blodtrycket två gånger fick jag gå hem. Tydligen hade sjuksköterskan stuckit mig fel så att ett blodkärl sprack och sedan skavde nålen på ett annat kärl vilket gjorde att jag fick ett blodtrycksanfall. Det var så obehagligt.. Jag som aldrig har tyckt att det har varit jobbigt med sprutor eller att ge blod är inte så positivt inställd längre.
Nu mår jag bättre men känner mig fortfarande rätt slut. Armen är aldeles öm och jag har svårt att böja armbågen. Tydligen skulle armen förmodligen svälla upp och bli blå. Just lyckat.. Tur att jag är ledig resten av dagen och kan spendera dagen i sängen med studielitteratur.

 

I helgen blir det bara lugna puckar med plugg, fika och kulturhuvudstadsinvigning imorgon kväll. Det är världens pådrag här i Umeå inför helg, kul att det händer saker! :)

Ett litet gnutta hopp.
En liten gnutta glädje.
För bra för att tro att det är sant. För bra för att ens våga hoppas. Det är ju inte ens någonting...

Egentligen.

Men ändå kan jag inte låta bli att att vara glad och hoppas. Fast det kanske i varar förevigt så känns det bra idag.
Jag kan älta gammalt groll och hitta miljoner anledningar till att inte hoppas på någonting men vad tjänar det till egentligen?
Ingenting.
Så jag hoppas. Åtminstone ett litet tag till.

 

 

 

 

 

När man hinner lagom pusta ut och börja hämta så kommer nästa chock.. Världens bästa mormor på lasarettet, lunginflammation och gallsten. Är inte botten nådd? Räcker det inte med djävulskap för oss, speciellt för henne? Fick höra hennes ljuva stämma idag och det lugnade lite. ''Vilken pärs men tant är snart på benen'', lugnade hon. Hjärtat värker och jag vill vara hos henne, omedelbart bums. Du är ständigt i mina tankar, mormor.

 

Sista tentan på termin tre skrev i lördags.. Vågar man säga att det gick bra? Det firades iallafall med en riktig kanonkväll. Basgruppsmiddag med bästa basgruppen någonsin och sedan fest på kåren. Varför ska vi skiljas åt nu när vi har som roligast och äntligen har lärt känna varandra? Jag kommer sakna dem, så mycket.

 

Igår började termin fyra (den sista!!!) och jag känner mig peppad men lite nervös. Nervös för att det snart är dags. Peppad för att många roliga, intressanta och tunga ämnen ska avverkas.

 

Imorse kl.7 mötte jag upp mina favorittjejer på gymmet för spinning och CXWORX. De följde sen med hem till mig och jag bjöd på en välförtjänt monsterfrukost. Så bra och härlig morgon! All tid med dem är värdefull! 

 

Ikväll har jag läst lite kurslitteratur till projektarbetet, lagat kikärtsbiffar för första gången, diskat världens största diskberg och förmodligen gjort årets grymmaste spotify-lista. Jag älskar när man plötsligt hittar massa bra och gammal musik och lyckas samla det på en lista! SKOJ! Nu nalkas det handboll, lite läsning och en tidig kväll. Världens äldsta 22-åring (som M säger) behöver verkligen 8-timmars.. Det har nog med åldern att göra.

Jag är inte bra på att blogga längre, det är bara att inse. Jag glömmer helt enkelt bort att gå in och skriva några rader då och då.. Hoppas att ni läser ändå.

 

Jag är tillbaka i staden i norr. Än en gång slås jag av vilka otroligt fina vänner jag här uppe. Jag tror att ensamheten skulle äta upp mig om det inte vore för dem. De slår mig med häpnad varje gång, TACK! <3

 

I helgen var det fest och det var till en början riktigt roligt men sen slog den där känslan till.. Ni vet när ett rum är fullt med hundra människor men så känner man sig ändå ensam. En ovanlig känsla som jag vet att jag inte behöver känna men så ändå kom den över mig. 

 

Jag tycker inte om att vara ensam. Egentligen har jag varit ensam en längre men ändå haft den där tryggheten ett telefonsamtal bort. Men jag tror att jag behöver vara ensam och bara vara med mig själv. Dessutom känns livet på tok för rörigt. I juni flyttar jag igen och är inte heller säker på hur länge jag stannar kvar där.. När livet är så pass rörigt kanske det är lika bra att vara själv?

 

Jag tänker mycket på mormor som verkligen är ensam. Tänk att de levde nästan 50 år ihop och sen en dag försvann han... Efter ett sånt långt och underbart liv ihop. Tanken är hjärtekrossande. Önskar att det inte vore 65 mil mellan oss, mormor. Du finns ALLTID i mina tankar och du ska veta att jag beundrar din styrka.

 

Nyårsafton var för första gången på många år en trevlig, lugn och planerad tillställning. Ingen press och stress utan bara sjukt god mat, trevligt umgänge och fina vänner. Det är så nyår ska vara!

 

Efter nyår har jag varit rosslig och hostat men äntligen fått till några bra gympass. Jag har varit på ansiktsbehandling (bra julklapp!) och fått håret uppfräschat av bästa frisören. Efter att testa flera olika frisör i ca två års tid så kommer jag alltid tillbaka till M- hon är bäst! Jag har fikat med framtida kollegor och några fina kompisar. Jag har ätit middag med sysslingduon som jag tycker så mycket om. Jag har sovit över hos mormor och än en gång förundrats över hur stark hon är. Jag har umgåtts med mina fina småkusiner, A och J. Vi har kollat på JVM, spelat iPad och varit i badhuset. De ger mig så mycket glädje och skratt! Jag har ätit pizza med familjen vilket slutade med att alla grät av skratt. Jag har läst sjukt bra böcker. Jag har haft svårt att somna och drömt så mycket att det känns som att huvudet är på högvarv när jag vaknar. 

 

Imorgon åker jag upp till Norrland igen. Det känns helknäppt.. Hjärnan känns alldeles mosig efter all ledighet. Dock ska det bli himla härligt att träffa alla underbara kompisar igen! Nu är det bara en termin kvar.. En termin, fattar ni? Det är helt galet!