Say something, I'm giving up on you
Jag känner igen den varje gång. Min överlevnadsstrategi- en fullmatad kalender. Så jag slipper tänka och känna.
Förra veckan var alldeles för lugn. Det var jag, en miljoner tankar och mina pluggböcker. Jag höll på att gå bananas så den här veckan har jag gjort tvärtom. Nu är det torsdag och jag ligger här utslagen. Jag behöver göra saker. Umgås, träna så jag nästan spyr, plugga och laga mat.
Imorgon är det alla hjärtans dag vilket gör att jag längtar hem extra mycket till min fina familj (tröstar mig med att vi ses om tre helger, lång tid bara). Det blir liksom lite extra påtagligt att man är ensam dagar som dessa. Tur att jag har hemskt fina Ume-vänner!
Helst av allt skulle jag vilja vara på sjukhuset i Falun och hålla en fin vän i handen. 65 mil är ännu längre bort när någon man tycker hemskt mycket om inte är pigg... <3
Lilla älsklingskusinen A ringde igår och sa ''kooooom hem, jag vill leka med dig!''. Då mina vänner kändes det i hjärtat. Tänk att i juni är jag på hemmaplan och kan hänga med dem hur mycket jag vill! LÄNGTAR!
För övrigt önskar jag obligatorisk ledighet under OS. Särskilt när det är skidor och hockey. Aftonbladets live-rapportering har blivit en väldigt välbesökt sida...