fullfartframat.blogg.se

.. för första gången sen jag kom hem. Tro inte att jag har varit utan internet för jag lever livet genom min iPhone men jag har aldrig bloggat med den. Vad har nu hänt då?

 

Vi har begravt min morfar och det var nog det värsta jag har varit med under mina 22 år. Jag vet inte hur jag någonsin ska förklara det i ord men det kändes som att någon drog ut mitt hjärta från kroppen och stampade på det. Jag satt med L och alla andra småkusiner och försökte trösta henne samtidigt som jag var så ledsen själv. Alla var så ledsna, speciellt de små som har förlorat deras morfar/farfar alldeles för tidigt. Jag skulle vilja skydda dem mot allt ont här i världen och sen måste de utstå något så hemskt. Så förbannat jävla orättvist.
Även fast begravningen var så fruktansvärt jobbig så var det väldigt fint också. Fin musik och ett fint tal. Jag trodde aldrig att jag skulle orka göra någonting mer den dagen men vi åkte på middag hos min morbror, hela familjen, och det var väldigt skönt att få träffas efteråt. Prata minnen, skratta och gråta ihop.
Jag är så tacksamma att vi har varandra, jag och min stora familj. Det känns som att vi går ut ännu starkare och sammansvetsade ur det här även fast du fattas oss så oerhört mycket morfar. Men som bästa lilla A sa ''Farfar är i himlen nu och där finns en mycket bättre doktor''.

 

Julen har på något mirkaulöst gått bra ändå. Det har varit väldigt lugnt och skönt. Mycket mat, fina paket, sträckläsning av deckare, en avskedsfest -> utgång, julotta med mormor och julfirande hos farbror i Gävle.

 

Jag har hunnit träffa massa fina och efterlängtade vänner, tränat och umgåtts med familjen. Imorgon är det nyårsafton och den ska firas i sällskap med fina vänner, det ser jag framemot!

 

2013 har bjudit på plugg på världens bästa utbildning, en väl genomförd SVENSK KLASSIKER, mitt hitills livsform, nya fina vänner, ännu starkare band till gamla vänner, två utlandsresor, en varm sommar, ett bra sommarjobb, ett tufft uppbrott och en oerhört sjuk morfar som efter att ha kämpat hela året somnade in.

 

Vad kommer du bjuda på år 2014?

... examinationen fick resultatet godkänt, varma god jul-kramar från fina vänner, kylskåpet är tomt och soporna ska till att tömas när det dimper ner ett sms; flyget är 2 h försenat. Ni vet när man bara vill hem, i varje muskel och av hela hjärtat. När man är redo men så kommer man av sig.. Vad gör man nu då? Sover lite låter som en bra idé..

 

Så tacksam för att bästa pappa kommer och hämtar mig ikväll annars är det alltid ett ständigt dilemma när man ska försöka pussla ihop flyg- och tågresor. Gillar inte att Norwegian endast kompenserar för förseningar vid minst 5 timmar.. Generöst! 

 

Återigen så oerhört tacksam för världens bästa vänner och basgrupp. För att ni bryr er, skojar, retas, är ärliga, får mig att skrattar, pushar, berömmer och för att ni lägger i en extra växeln när den andra inte riktigt orkar. Ni gör min skoltid helt underbar!

Idag har vi haft en stor övning. Vi har snurrat runt i bilarna och fått jobb via radion. Dagen har varit så rolig och givande! Jag har en så bra grupp att arbeta med och det gör så otroligt mycket. Jag tänker verkligen ta med mig den här dagen och njuta av under lovet.. Nu hoppas jag bara att jag klarar den sista examinationen imorgon!

 

Dagarna har varit jätteintensiva denna vecka. Skola 8-17 varje dag och sen plugg, städa, tvätta och packa så att allt är i ordning inför hemresan imorgon. Jag har knappt förstått att jag ska åka hem imorgon, att det är begravning på fredag och att det är julafton på tisdag. Jag längtar efter min familj, vänner och julkänslan som förhoppningsvis infinner sig när jag är hemma...

Jag läste precis grymma Kajsa Klings blogg och fick lite inspiration till att skriva igen. Vilken rolig tjej! Suget kom även när grymma Affi sa att hon längtade efter min blogg, det gjorde mig glad.

 

Mest skriver jag nog för att jag inte vill plugga. Jäkla trafiktenta på måndag kväll. Inte okej, jag vill ha jullov. Jag hatar körkortsfrågor. Traktorkort, skoterkort och mopeder hit och dit. Självklart viktigt och användbart att kunna men ändå pisstråkigt. Men det har gått bra på slutet, jag har kammat hem två VG:n på de två senaste tentorna. Det är nog för att de har tagit upp saker jag gillar och tycker är intressant. 

 

Jag sköt även 13 skott i tavlan och blev där med godkänd i måndags. HIGH FIVE på den! Sicken lycka och lättnad.. Vilket ångest jag haft för det där sabla provet. Så stolt och glad över att jag fixade det. Att jag kunde gå dit och släppa allt annat, våga tro på mig själv och bara köra. Jag kan!

 

Sen har jag anmält mig till Toughest 2014 i maj. 8 km med 40 hinder för 500 spänn, helt rimligt va? Jag ger mig själv diagnosen våghalsig och allmänt knäpp men jag gillar det. Vi har dessutom ett grymt tjejlag som kommer ge järnet. Det känns som en fin avslutning på vår skoltid.

 

Imorse var jag med på en Dogdeball-turnering i skolan i pjyamas. Vi var inget vidare men vi var ju ''de morgontrötta'' så det kändes rätt okej. Om inte annat var det kul ändå och jag antar väl att det är det som är huvudsaken.

 

En till anledning till att jag skriver är att jag tänkte gå till gymmet och springa intervaller snart. Plugga trafik och springa intervaller.. Två hemska aktiviteter på en dag- hur tänkte jag där? Suck.. Men det är alltid skönt när jag väl är där och när det är gjort.

 

Mycket har hänt den här hösten. Det har varit en riktigt tung och mörkt höst men flera fina ljusglimtar också så klart. Men jag gör det jag är bra på, jag kör på ändå. Biter ihop. Skrattar åt det som är roligt för stunden. Planerar dagarna så att jag knappt tar det lugnt. Lever här och nu. Jag orkar inte älta, vara ledsen och sakna. På fredag är det dags för det och jag måste samla kraft tills dess. Måste bara något sätt genomlida den dag för din skull.